Polkagrisen i Gränna

Alla svenskar känner nog till den rosavita stången som har kommit att dekorera folks julgranar, pyntat godisskålarna och gjort att folk från hela världen besöker staden den kom ifrån – Gränna. Staden vid Vätterns strand har idag ett flertal polkagrisfabriker men det är bara en enda som är den ursprungliga: Amalia Erikssons sockerbageri.

Hon var kvinnan bakom den kända sockerpinnen men har trots allt en brokig historia bakom sig innan hon blev berömd. Hennes familj dog i kolera vid 1800-talets mitt och hon arbetade sedan som piga åt en familj i Jönköping där hon kom ifrån. När hon var 31 år gammal flyttade denna familj till Gränna och där träffade Amalia, Anders Eriksson som kom att bli hennes make. Men Anders dog en tidig död och Amalia blev en utfattig änka med en liten dotter att försörja.

Vid denna tidpunkt var det inte tillåtet för kvinnor att ha egen verksamhet men vid särskilda behov kunde ett undantag göras. Därigenom kunde hon starta upp ett litet bageri och började hitta på egna karameller. På det sättet uppfann hon polkagrisstången som idag är synonym med Gränna.

Först bakade hon bara polkagrisar till helger eller högtider eftersom det kunde vara ganska komplicerat att göra dem. Degen är väldigt het och måste formas och knådas innan den stelnar. Hon tog socker, ättika och vatten och hettade upp smeten. En liten del av smeten färgade hon röd och resten smaksatte hon med pepparmyntsolja som kom att ge karamellerna den säregna smaken.

Hon var också till en början ensam om att tillverka godbitarna men allt eftersom de blev mer och mer populära, började även andra bagerier att kopiera receptet. Trots det, blev Amalia den enda att få uppleva berömmelsen och fick t.o.m. kungligt besök på sitt bageri. När Amalia avlidit, 99 år gammal, tog hennes dotter över verksamheten.

Idag är polkagrisarna världsberömda och uppfinnaren har också en egen staty uppsatt efter sig i Södra Parken i Gränna. Så blev den sorgliga berättelsen till slut en godissaga med lyckligt slut.